Om du läser det här blogginlägget är du säkert nyfiken på frågan om vad en fysiologisk födsel egentligen innebär? Hur föder vi idag om inte fysiologiskt? Kanske är du gravid och nervös inför vad som komma skall. Kommer det göra ont? Hur lång tid kommer det egentligen att ta? Kommer jag få det stöd jag behöver? Vad är ens min kropp kapabel till? Vad är evidensbaserat säkert?
Sannolikt har du också en hel del historier i bakhuvudet som speglar din syn på födande – historier om hur läskigt, farligt och smärtsamt en födsel är. Kanske känns iden om att en födsel kan vara smärtfri, glädjefyllt bara såååå långt borta.
Du kanske till och med tänker att den här bruden måste ha fått något riktigt om bakfoten men samtidigt är du här och läser det här vilket betyder att du ändå känner att det finns något där. Jag tror ändå att du någonstans har en känsla av att det är något du missar… att födande inte bara kan begränsas till alla de där skräckhistorierna som du fått höra.
Jag är här för att berätta för dig att det finns något mer. Att du kan skriva din egen historia och att svaret är att vi börjar jobba med vår fysiologi i födandet. Låt mig berätta varför.
Vad är en fysiologisk födsel?
Med en fysiologisk födsel menar jag en födsel som startar spontant (av sig själv) och som fortskrider utan hjälp av medicin eller inblandning utifrån. Man skulle också kunna säga att det är en ostörd födsel eftersom hela grejen med födandets fysiologi är att den fungerar som allra bäst när kroppen får jobba utan störmoment. Jag skulle därför vilja bredda begreppet något och även inkludera allt annat som kan störa såsom ljud och ljus, maskiner som piper och signalerar fara eller en okänd person som du inte känner sen innan.
Som du säkert listat ut redan så är det inte så vi människor föder idag. Det normala idag har istället blivit att föda på sjukhus med gängse rutininterventioner och medicinsk smärtlindring. Kikar vi på graviditetsregistret kan vi se att antalet födslar som startat spontant minskat från 76 % till 65 % (över 10 %) bara mellan åren 2015-2021. Under 2022 använde 66,4 % av alla förstföderskor epidural. För värkstimulerande dropp är motsvarande siffra 51,9 %. De ökade siffrorna handlar inte om att kvinnokroppen på något sätt blivit sämre på att föda barn. Däremot är det ett tydligt tecken på en medikaliseringstrend där tilliten till medicin och teknik alltmer trumfar fysiologin i födandet – tilliten till att kroppen kan.
Men är det verkligen helt konsekvensfritt?
Är en fysiologisk födsel för alla?
Innan vi går vidare så vill jag kort beröra frågan om en fysiologisk födsel är för just dig. För nej, en 100 % fysiologisk födsel är inte för alla. Vissa behöver medicinska interventioner men de allra flesta (ungefär 85 % av alla gravida kvinnor) är friska och har förutsättningar för att föda helt fysiologiskt. Genom den mödravård vi har idag finns otroligt bra förutsättningar för att upptäcka avvikelser både hos mamma och barn under graviditeten.
Jag tycker dock inte om att lägga någon prestige i om du föder 100 % fysiologiskt eller 30 % och oavsett om du har förutsättningar för en 100 % fysiologisk födsel så kan det finnas skäl eller önskemål om vissa interventioner. Oavsett om du planerar att tacka ja eller nej till interventioner kan du dock dra nytta av att jobba med fysiologin. Det gäller ALLA – oavsett om du behöver interventioner av medicinska skäl eller siktar på en 100 % fysiologisk födsel.
Du: “Men Lovisa, hur drar jag nytta av min fysiologi?”
Jag: “Det kan jag lära dig här.“
Vad räknas som en störning och varför är de problematiska?
När vi pratar störning under en födsel behöver vi skilja på intellektuell och kroppslig trygghet. Från barnsben har de allra flesta av oss fått lära oss att det är säkrast att föda på sjukhus. Vi bildar därför ofta en intellektuell trygghet kring sjukhusmiljön i sig som absolut inte är oviktig men för att förstå födandets fysiologi behöver vi ha the big picture.
När vi föder barn är trygghet vs rädsla en viktig del i att förstå vad som för födseln framåt vs gör att den stannar av, men även varför det gör ont och vi har så mycket komplikationer runt födande idag. När kroppen känner sig trygg utsöndrar kroppen stora mängder av hormonet oxytocin vilket fungerar som födseln gas och ditt må bra-hormon. Dessutom stimulerar oxytocinet utsöndringen av betaendorfiner, kroppens egen opiat, vilket har en direkt smärtlindrande effekt. Men om vi har alla dessa må bra-hormoner, varför är det så många som inte mår bra under och efter födseln?
När vi är rädda, stressade eller oroliga utsöndras istället adrenalin. Om oxytocin är gasen är adrenalin bromsen eftersom det hämmar oxytocinet och därmed bidrar både till att förlossningen går långsammare/stannar av helt, att det gör med ont men också till att öka risken för komplikationer.
Vad är då rädsla? Well, ibland använder vi olika ord för vad som rent fysiologiskt triggar samma system, nämligen det sympatiska nervsystemet. Ibland uttrycker vi det som att vi var stressade, har ångest, kände mig otillräcklig, frustrerad, någon i personalen störde mig eller jag var upprörd på min partner… kanske uttryckte det sig som att kände dig obekväm – du kunde bara inte komma i en bekväm position eller så var det någon eller något i din omgivning som gjorde dig obekväm.. det kan uttrycka sig som frustration för att det gjorde så ont, tog så lång tid… kanske var du arg. Förvirrad, överväldigad av situationen… utmattad..
Ja du fattar nog…
För din kropp spelar det ingen roll vad du kallar det och alla dessa tankar och känslor är bara olika uttryck för den fysiologiska process som sker i kroppen när vi inte känner oss trygga och tillfreds. När vi pratar om störningar under en födsel behöver vi därför även inkludera dessa för att få förståelse för den kroppsliga reaktionen.
När vi pratar om störningar kommer vi också oundvikligen in på de interventionen som förlossningsvården bygger på. Definitionen av en intervention är lite olika beroende på vem du frågar. Frågar du sjukhuspersonalen kommer du sannolikt höra att en intervention enbart rör typiskt sätt medicinska interventioner såsom epidural, värkstimulerande dropp eller en skalpelektrod. När vi förstår födandets fysiologi förstår vi dock att begreppet är bredare än så, att alltifrån en vaginal undersökning till att åka in till sjukhuset eller att ens föra en dialog kan ses som en intervention. Som intervention behöver egentligen allt som stör den fysiologiska processen räknas in (aka rätt mycket om vi ser till vad som räknas som en störning ovan).
Här är det viktigt att förstå att interventioner i sig inte behöver vara av ondo. Problematiken kring interventioner i förhållande till födandets fysiologi ligger i interventioner som görs på rutin och som inte är baserade på en individuell riskbedömning eftersom de de facto innebär en störning.
När det finns en indikation, alltså misstanke om avvikelse, vill vi såklart störa och lägga oss i för att säkerställa mamma och bebis hälsa. Men hur ligger det till med de interventioner som görs utan misstanke om avvikelse och som görs på rutin? Här behövs en mer noggrann avvägning där såväl individens egna val som hälsa vägs in vilket tyvärr sällan görs.
Vilka fördelar finns med en fysiologisk födsel?
När man förstår det här viktiga hormonspelet bakom en fysiologisk födsel med oxytocinet i spetsen förstår man ganska snabbt att en fysiologisk födsel bär mer sig en hel del fördelar.
Under födseln gör oxytocinet att födseln går snabbare, gör mindre ont och minskar komplikationerna. Oxytocinet som är ett må bra-hormon har dessutom en direkt påverkan på ditt mående och gör att du upplever mer glädje, njutning, lugn och kärlek. Oxytocin och betaendorfiner får som en spin off-effekt eftersom de gör att du känner dig mer lugn och tillfreds, vilket i sin tur gör att kroppen utsöndrar ännu mer oxytocin och betaendorfin.
Oxytocinet har även en skyddande effekt på barnet eftersom det gör att barnets syrebehov går ner vilket hjälper barnet att klara av de starka krafterna som barnet får utstå under värkarna.
Kanske har du hört om uttrycket oxytocin high?
Om man tar kokain är det just oxytocin som utsöndras och gör att kokainet får den där effekten av att känna sig “hög”. Oxytocin är därför naturens drog (utan biverkningar) och anledningen till att kvinnor kan få en känsla av eufori under och efter födseln. et handlar alltså inte om att de är speciella på något sätt, bara att de haft riktigt höga nivåer av kroppseget oxytocin (observera att syntetiskt oxytocin är inte samma sak). Oxytocinet är också avgörande för att vi ska knyta an till våra barn och är det hormon som gör att mjölken lämnar brösten.
Kort och gott kan man säga att ju högre nivåer av oxytocin vi har under och efter födseln, desto bättre mår vi och går det och det är just där födandets fysiologi kommer in. Ju bättre vi kan följa och respektera fysiologin, desto högre nivåer av oxytocin kommer det bidra till viket stimulerar de här friska processerna som kroppen har under en födsel.
Jag älskar att använda Anders Hanssen perspektivet (ni vet han hjärnforskaren) och prata om födande med evolutionsbiologiska glasögon. Vi människor är, precis som andra däggdjur, designade för att gå stärkta från vår födsel och in i föräldraskapet. Tanken är liksom inte att vi ska gå från födseln traumatiserade. Hur hade det sett ut på savannen?
Att välja bort interventioner (störningar)
Ofta vet vi inte ens om att vi kan tacka nej till interventioner och många interventioner görs faktiskt utan att personalen inhämtar informerat samtycke vilket direkt strider mot patientens självbestämmanderätt som stadgas i såväl vår grundlag Regeringsformen (se framförallt 2 kap 6 §) som i patientlagen (se framförallt kap 3-6).
Vi har dessutom sällan kunskap kring att det finns alternativ. Istället för CTG kan du lyssna på barnets hjärtljud med en doppler eller tratt (om vi tittar till evidensen finns det i skrivande stund ingen evidens som talar för att det är säkrare med CTG i jämförelse med att lyssna med doppler var 20-30 minut). På samma sätt är inte vaginala undersökningar obligatoriska och det finns betydligt bättre och mer skonsamma sätt att dra igång ett förlopp som stannat av än värkstimulerande dropp.
“If you don’t know your options you don’t have any.”
Citatet är från Penny Simkin, en amerikansk psykolog och terapeut som dedikerat sitt yrkesliv åt att stötta kvinnor i födandet. För att kunna stå upp för sig själv och göra aktiva medvetna val krävs dels kunskap om att det finns alternativ och dels kunskap om att du faktiskt har ett val.
Går det att föda fysiologiskt på sjukhus?
Att föda fysiologiskt är helt klart enklare i en miljö där störningarna minimeras vilket de normalt sätt görs i hemmet och jag skulle ljuga om jag sa att det inte var en liten uppförsbacke när det kommer till att föda fysiologiskt på sjukhus. Vi kommer till exempel aldrig från parametern att du behöver förflytta dig under pågående värkarbete och att du sannolikt, såsom vården är uppbyggd idag, behöver träffa personer som du inte känner sedan innan. Du behöver även lära dig att navigera bland förlossningsavdelningarnas många rutiner och rekommendationer (ofta icke evidensbaserade, men mer om det längre ner). Med det sagt betyder det inte att det inte går att föda fysiologiskt på sjukhus. Jag har själv fött i det närmaste fysiologisk på sjukhus när jag födde min son Allan. Det kräver däremot mer förberedelser än om du planerar att föda hemma eller på en barnmorskeledd enhet (birth centers), såsom BB-gårda i Göteborg.
Vi behöver förstå att de allra flesta förlossningsavdelningarna är uppbyggd kring organisationen – att serva medarbetarna och bygga ett effektivt system för att hantera många patienter samtidigt till så “liten” kostnad som möjligt (i dagsläget är systemet till och med uppbyggt på att interventioner lönar sig rent ekonomiskt viket innebär att sjukhuset går back på kvinnor som föder utan interventioner. Helt sjukt jag vet men mer om det en annan gång).
Förlossningsvården är inte patientcentrerad, that’s a fact, och i takt med att vi förlitar oss mer och mer på medicin och teknik förloras kunskap om födandets fysiologi. På många ställen börjar dock allt fler barnmorskeledda enheter dyka upp och fler förlossningsavdelningar gör om rum för att skapa en hemlik miljö med säng och eget badkar. Det här är en väldigt positiv utveckling även om vi har långt kvar.
I många andra länder, såsom Danmark och England är hemfödslar och barnmorskeledda enheter en väl integrerad del av förlossningsvården eftersom det finns gott om evidens om fördelarna. Varför motståndet är så stort här har jag frågat mig många gånger. Handlar det om att läkarna i Sverige kanske upptäckt något som inte läkarna i andra länder vet om? Sannolikt inte… ofta är det väldigt mycket tyckande och känslobaserade argument som förs fram.
Går det att föda fysiologiskt om jag vill/behöver ha interventioner, t.ex. en igångsättning?
När vi pratar om en fysiologisk födsel behöver vi även prata om distinktionen mellan en fysiologisk födsel och en mer eller mindre medikaliserad födsel. En igångsättning är per definition ingen fysiologisk födsel på samma sätt som en födsel innehållande mindre interventioner inte längre kan ses som en fysiologisk födsel. Eftersom kroppen inte längre får jobba ostört ruckar vi på den inbyggda säkerhetsventilen (oxytocinet) vilket ofta motiverar fler interventioner såsom övervakning och andra interventioner (det som brukar kallas för interventionskaskaden). Det går helt enkelt inte att äta kakan och behålla den samtidigt – utförs interventioner som stör fysiologin försvinner möjligheten till en helt fysiologisk födsel.
Med det sagt ligger ingen värdering i vilket spår du väljer eller kanske till och med behöver. En fysiologisk födsel behöver inte alltid vara målet. Målet kan också vara att i största möjliga mån få tillgång till fysiologin i födandet och minska antalet störmoment eftersom vi vet att det får positiva effekter på såväl mamma som barn. Du kan få en positiv upplevelse såväl med interventioner som utan och du kan i grunden använda samma verktyg som om du önskat en helt ostörd (fysiologisk) födsel – de verktyg du till exempel får lära dig i min digitala profylaxkurs ger effekt även om du sätts igång eller får ett kejsarsnitt. Även om du inte får en 100 %-ig fysiologisk födsel kan du dra nytta av fysiologin i den mån som passar för dig.
Vad är evidensen för att föda fysiologiskt?
När vi pratar om födandets fysiologi är det lätt att fastna i “källa-träsket” eftersom det fysiologiska födandet (kroppens egen design) i dagsläget blivit det alternativa till förlossningsvården. Att förstå födandets fysiologi handlar i grund och botten om att förstå hur kroppen är designad. Med det sagt så finns det massor av evidens för ATT vår fysiologi under födseln fungerar – att naturens design faktiskt är helt perfekt. En av de allra bästa källorna till detta är vår egen svenska professor Kerstin Ulvnäs Moberg som forskat och skrivit flera böcker på ämnet oxytocin i förhållande till graviditet, barnafödande men även under föräldraskapet. Andra framstående personer som skrivit böcker, publicerar mycket bra artiklar och ny forskning om födandets fysiologi är Dr Rachel Reed, Dr Sara Buckley, Dr Sara Wickham och vår egen Märta Cullhed Engblom. Kika in dessa om du vill lära dig mer.
En viktigare fråga att ställa sig när vi pratar evidens, tycker jag, är frågan om evidensen för motsatsen. Vilken evidens finns det faktiskt för att en sjukhusfödsel är det säkraste valet för just dig utifrån dina situationer och vad säger egentligen evidensen om alla dessa interventioner (vaginala undersökningar, CTG, igångsättningar etc.)?
Jag kommer inte djupdyka i vad evidensen säger kring varenda intervention här och nu men vill ändå uppmana dig som läser att börja bli lite nyfiken. Sök upp information så att du kan göra aktiva val utifrån din situation. En exceptionell källa till evidens kring olika tillstånd och interventioner är Evidence based birth som gör sammanställningar som de publicerar i olika former. Kika in deras hemsida, youtubekanal och podd med genomgångar om evidensenen kring alltifrån vattenfödsel, fosterövervakning (fetal monitoring) till hinnsvepning mm.
Vad som börjar dyka upp allt mer är nämligen forskningsstudier där man diskuterar logiken bakom idén att friska kvinnor med förväntat friska födslar ska föda på sjukhus (man diskuterar alltså sjukhuset som intervention i sig). Senast i april 2023 kom en studie som visar på mönstret att planerade sjukhusfödslar gör konstant mer skada än nytta – ökad risk för blödning med 50 %, ökad risk för interventioner såsom värkstimulerande dropp och epidural med 50 % men också ökad risk för kejsarsnitt med 20 %. Studien visar även att risken för att överföring till NEO av barnet ökade markant i den grupp som föder på sjukhus. Dessa siffror bekräftas av den publika statistik som finns att hitta på graviditetsregistret.
När man lär sig födandets fysiologi blir detta rätt naturligt och inte alls särskilt svårt att förstå – interventioner i onödan innebär en störning som rubbar den viktiga hormonella processen. När kunskapen om oxytocin som säkerhetsventil i födandet ökar blir det väldigt enkelt att dra paralleller till alla de komplikationer som uppstår under födslar idag. För någon som inte är insatt kan det dock vara en svårare nöt att knäcka eftersom det går emot den verklighetsbild vi har om sjukhus som den säkraste platsen att föda barn på. Jag vill på inget sätt säga åt dig hur och var du ska föda men att påstå att sjukhuset är den säkraste platsen för alla att föda på är i dagsläget inte evidensbaserat.
Min målsättning med det här blogginlägget är på intet sätt att berätta vad som är bäst för dig utan att nyansera frågan om det friska och normala födandet.
Även om inte alla har förutsättningar för en 100 % fysiologisk födsel skulle jag dock vilja påstå att det är fördelaktigt för alla att föda i kontakt med sin fysiologi – om det är 100 % eller 20 % avgör endast du.
Vill du lära dig mer om födandets fysiologi och hur du kan jobba med din fysiologi när du föder barn? Kika in min digitala profylaxkurs En fysiologisk födsel.